Katedralen

Katedralen åpner dører i livet, til rom av ro og ettertenksomhet.

Hver dag tar Palma katedralen imot mennesker. Det har den gjort siden middelalderen. Her har fiskere kommet. Handelsmenn, sjøfolk, banditter, kunstnere og turister har søkt tilflukt her. Politikere, presidenter og konger har alle åpnet kirkedøren, og blitt omfavnet av katedralens skjønnhet, historie og arkitektur. På det meste kan hele 18 000 mennesker delta i messen.

Palma katedralen er et sted å søke skygge i sommerens hete, og eksistensiell nærhet og varme når det er kaldt og stormfullt i livet. I over 10 år så jeg mennesker søke til katedralen. En vrimmel av mennesker med hver sin historie.

Katedralen åpner dører i livet, til rom av ro og ettertenksomhet. I stillheten hører jeg Tomas Tranströmer hviske ordene:

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.